journalistik&fotografi

Stockholm furniture fair 2014


Möbelmässevecka i Stockholm. Alla formgivare på plats, och allt som sägs och skrivs om design är okritiskt positivt. Som om design vore rödlistat av WWF, något att skydda till varje pris, som inte tål debatt. Samtidigt så är designen mer kommersiell än någonsin. Knappast några etiska frågeställningar, möjligtvis några estetiska. Sextio- och sjuttiotalens designrevolution är ett minne blott. Då lanserade Achille och Pier Castiglione en helt ny belysningsfilosofi med Arco, en smått omöjlig design med liten ljuskälla på böjt stålrör förankrat i rejält marmorblock. Verner Panton byggde totaldesign med möbler som blev till hela rum. Gaetano Pesces uppblåsbara UP-fåtölj med fotboja och allt kommenterade kvinnans roll i samhället. Och det är bara några exempel på en design som propagerade nya livsstilar för en värld i förändring, en design som vågade vara både rebellisk och framtidsutopisk. Idag är det som allt gått i stå trots att det knappast saknas utmaningar i vår egen tid. Varför inte kretsloppsdeklarera denna aldrig sinande ström av nya möbler? Och rättvisemärkta produktionsmetoder?  Möbler som vågar ta fatt i rent existentiella frågeställningar, något av den uppfordran till reflektion och gränsöverskridande som bjuds på i Anna Odells Återträffen och Lars von Triers Nymphomaniac. På Stockholm Furniture Fair förfinas detaljer och linjeföring. Prat om royalties och plagiering. Mäkta snyggt och professionellt. Årets hedersgäster, dansk-italienska GamFratesi, är rätt så symptomatiska på plats i mässentréens stora lounge. Rena linjer, tydliga materialmöten, och inte helt perfekt, lite lite skevt så att det fångar ögat och ger karaktär. I mässhallarna frodas pastellfärger, perfekt formade underben (!) och så givetvis en massa nya stolar - gärna i trä. Greenhouse, de ungas egen scen, vågar dock avvika en aning. Alexandra Denton och Sofia Lazzeri visar en glasvas med krage av ullgarn helt på tvärs med slentrianmässig bordsdukning och blomvaser. Studenter från Borås Textilhögskola blandar skir väv med ljus som rinner likt vattendroppar, eller som svävar helt fritt i tunt veckade lysande ytor i en kalejdoskopisk färgkakafoni. Olivia Ytterström har på arkitektskolan i Lund brukat Liv Strömquists serier som inspiration till en stol med små tygknytten som dekoration, avlagda kläder eller helt nya bundna kring stålramen, en garderobsmöbel full av minnen och utmärkt för trångbodda. Nanna Kiil från kungliga danska konst- och designakademin bjuder rejäl trästol som nästan försvinner i ett bylsigt mjukt och ljusrosa mikrofibermaterial. Men mässans höjdpunkt är Naoto Nakamuras utställning, tidigare Konstfackstudent och numera på Nopicnic. Tillsammans med Stockholmsmässans materialbibliotek visar han upp både traditionella och helt nya japanska material och produktionsmetoder. Papperstunna porslinslika skålar och fat gjorda av sockerrörsrester och bambu. Geometriskt formade glänsande silkestapeter. Intrikat vävd ståltråd. Mönstrat läder. Leksaker och husgeråd i tunna lager färgad akryl. En taktil sinnlighet bortom det lättsålda ytliga kommersiella, en design som förmår beröra mer än ögat, som involverar både hand och intellekt i ett utforskande av tradition och ny teknik.


Publicerad Sydsvenskan februari 2014


START  •  CALIMERO  •  ARTIKELARKIV  •  TEXTS IN ENGLISH  • @  • ©