journalistik&fotografi

"Rör inte mitt mellanrum"
Referat från seminariet Dynamik, dialog och delaktighet - för att utveckla stadens landskap, en del av Landskapsforum 2013
 
Arkitektur- och designcentrum, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Formas kompletterade gemensamt Landskapsforum 2013 med ett särskilt seminarium kring planeringens roll i stadens dynamik. Utgångspunkten var det urbana landskapets mer otydliga platser, de så kallade mellanrummen. Vilken roll har dess ambivalenta miljöer som platser för det oplanerade och oväntade? Här finns både berättelser och rester av det förflutna. Hur kan de tas i bruk, och hur kan de bli en del av en medborgardriven stadsutveckling som är mindre rigid och mer öppen för förändring? Seminariets moderator Mathias Holmberg angav tonen med att fråga deltagarna vem som äger, definierar och får tillgång till mellanrummen. Och är det nödvändigt att arbeta med en annorlunda planering? Är det möjligt att planera för det oplanerade?

Seminariets huvudtalare Katarina Saltzman, universitetslektor, institutionen för kulturvård vid Göteborgs Universitet, beskrev sitt Formasfinansierade forskningsprojekt Efemära landskap - studier av stadsrandens dynamik (finns utgiven som bok med titeln Mellanrummens möjligheter, Makadam förlag). Dessa stadsmiljöer uppmärksammas sällan i termer av landskap, trots att Landskapskonventionen fastslår att allt är landskap. Istället kallas dessa halvurbana platser för mellanrum, gränszoner, ingenmansland, landskapsluckor, stadsrand, brown fields, periurbana landskap. Men alla landskap är relationella och dynamiska till sin karaktär, i denna oklara avgränsning mellan natur och kultur kompromissar djur och växter med människor om utrymmet. Är det så att mellanrummens planlöshet i sig är en förutsättning för den planerade staden? Dessa till synes överblivna och övergivna rum är inte alltid vackra utan ofta vanvårdade, men ändå viktiga för människors livskvalitet. De kan ha karaktären av ett slags frizoner - heterotopier med Foucaults ord - som utmanar samhällets kontroll och ordning, och samtidigt rymmer en ännu ofullbordad potential till förändring och utveckling. Saltzman betonade att planeringsprocessen ofta förstås i termer ett före och ett efter, men vad som händer under tiden är av lika stor vikt. Men var finns ett planeringsperspektiv avseende platser som väntar en kommande förändring? Saltzman underströk det paradoxala i att mellanrummen på en och samma gång är tomma på innehåll och fyllda med mening. Hon avslutade med att fråga om vi kan planera med större marginaler och utrymme för det oförutsägbara med tanke på stadens ständiga tillväxt och utveckling? Och vad händer om vi betraktar staden från sprickorna i dess utkant? Vad sker när vi blir medvetna om mellanrummen?

Västsveriges mest välkända loppmarknad Kommersen startade år 2000 i ett centralt placerat tidigare trämagasin på Masthuggstorget i Göteborg. Nu hotas fastigheten av rivning i samband med förtätningen av Södra Älvstranden. Niklas Hansson, fil dr, Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet, har deltagit i ett pilotprojekt som undersökt urbana berättelser och hållbar kulturell förtätning utifrån hur i princip hela Göteborg möts på Kommersens 1400 kvadratmeter. Byggnadens karaktäristiska yttre visar sedan 2005 verk av graffitikonstnärerna av Ekta, Ollio och Blue, och här kan man bocka av många av dagens buzzwords inom stadsplanering: mångfald, multikulturella möten, hållbart stadsliv/konsumtion, kulturhistoria, landmärke med mera. Den öppna vänskapliga miljön har låga ekonomiska och sociala trösklar med bland annat en entreprenörsskola där man hjälper varandra. Studien har kartlagt Kommersen som mötesplats och som arena för kulturutbyte, och också dess integrerande funktion i en alltmer segregerad stadsmiljö.  

Det fria kulturhuset Cyklopen i Högdalen, Stockholm, är ett annat exempel på en scen för icke-kommersiell kultur. Elof Hellström från aktivistgruppen Kulturkampanjen berättade att man med husockupationer förgäves försökte etablera ett fritt kulturhus redan för tio år sedan. Istället valde man att bygga själva, men den första versionen av Cyklopen brann ned år 2008. En ny byggnad i trä och halvgenomskinlig färgglad karbonatplastfasad invigdes med 3 000 festbesökare i september i år och har fått ett femårigt tillfälligt bygglov. Istället för att döma ut övergivna och tomma byggnader vill Hellström se dem som en möjlighet till att involvera olika samhällsgrupper i nya alternativa mötesplatser och en gör-det-själv-kultur. Han underströk att medborgardelaktigheten går betydligt längre än när förortsungdomar får välja färg på sin ungdomsgård, i bygget av Cyklopen har ungdomar utan förkunskaper fått lära sig betonggjutning, brandsäkerhet och träbyggnadsteknik. De har blivit delaktiga i skapandet och omskapandet av ett hus statt i ständig förändring. Hellström pekade på låg engagemangströskel och kunskapsutjämning, samtidigt med ett ifrågasättande av den traditionella uppdelningen mellan offentlig och privat, och mellan arbete och fritid, allt i en plats som inte är automatiskt inkluderande utan erbjuder rum för både skillnader och konflikter.

Konstnärerna Anna Hesselgren och Ola Anderstedt har gett sig i kast med mellanrummen i det stora flyttprojekt som ska anlägga ett nytt Kiruna. Den ursprungliga uppbrutna och terränganpassade stadsplanen är inspirerad av Camillo Sitte och hans reaktion mot 1800-talets rutnätstänkande. Hur upplevs mellanrummen i detta antiauktoritära stadsrum? Hesselgren och Anderstedts gestaltningsförslag lyfter fram mellanrummen som ett möjligheternas rum, ett monument över vanliga människor i Kiruna. Precis som Saltzman pekade konstnärerna på mellanrummens heterotopiska kvaliteter, att de kan vara motpoler eller motplatser till det planerade stadsrummet. Här finns plats för vardag och möten bortom den närmast obligatoriska konsumtionskultur som ofta präglar regionala utvecklingsprogram. Genom att reflektera omgivningen med hjälp av speglar har man visat på mellanrummens roll i det offentliga stadsrummet som plats för medborgarinitiativ och hur viktiga de bör bli även i det nya Kiruna. De har i sin förstudie också arbetat med citat från Kirunas historia inlagda i marken, och även med de så kallade Mellanrumsdagarna då Kirunaborna bjudits in till att undersöka mellanrummen och delta i gestaltningsprocessen. 

Två omgångar rundabordsdiskussioner i mindre grupper avslutade seminariet. När deltagarna av Mathias Holmberg inbjöds att reflektera över vem som äger och ger tillgång till mellanrummen restes också invändningar. "Ett mellanrum är inte en fysisk organisation av ett rum, det är ett tillstånd". "Vad händer när man definierar det som definieras som det odefinierade?" "Hur mycket är lagar och regler, och hur mycket sitter i huvudet?" Många var eniga om att medborgare kan få tillgång till mellanrummen, men att förslag efterlyses måste också kommuniceras bättre. Men här fanns också en viss förvirring över själva begreppet när mellanrummet av Saltzman ses både som rumslig och social, och inte endast en fysisk kvalitet, och när mellanrummet samtidigt definieras av det som finns runtomkring. En del pekade på nödvändigheten att se staden som en process. En invändning var att ett aktiverande och definierade av mellanrummet gör att det förlorar sin essens som just odefinierat. "Ska man egentligen peta mellanrummen överhuvudtaget? Jag skulle vilja sätta upp en skylt: rör inte mitt mellanrum!" "Om man ser staden som en process så är det naturligt att mellanrummen kommer och försvinner." Det fanns däremot en enighet om man inte ska detaljplanera för hårt, och att man bör skapa utrymme för mellanrummen. Daniel Nilsson från Riksantikvarieämbetet berättade att myndigheterna, som avrapporterat ett gemensamt regeringsuppdrag från 2009 i frågan, fortsätter arbetet med att främja hållbar stadsutveckling. Jonas Olsson, projektledare vid Arkitektur- och designcentrum satte punkt för seminariet genom att peka på vikten av att fortsätta samtalet kring stadens dynamik, kring stadsplanering och möjligheterna att aktivera medborgarna och gör dem delaktiga i sin egen miljö. Till försvar för mellanrummen tog Olsson en strof från Leonard Cohen: "There's a crack in everything, and that's how the light gets in."

Vidare information
Katarina Saltzman, Göteborgs universitet – Mellanrummens möjligheter. Om projektet Efemära landskap: proj.formas.se/detail.asp?arendeid=12824
Niklas Hansson, Göteborgs universitet – Fallet Kommersen www.mistraurbanfutures.org/sv/projekt/urban-cultures-fallet-
Elof Hellström, Kulturkampanjen – Cyklopen www.cyklopen.se
Anna Hesselgren och Ola Anderstedt, konstnärer – Mellanrum i stadsomvandlingens Kiruna. Anna Hesselgrens nuvarande projekt SAMP: www.stillalive.eu
Kontakta gärna de arrangerande myndigheterna vid vidare frågor kring sessionen och vårt gemensamma arbete med hållbar stadsutveckling:
Riksantikvarieämbetet www.raa.se		Arkitektur- och designcentrum www.arkdes.se
Boverket   www.boverket.se				Forskningsrådet Formas www.formas.se
   



Kommentar till seminariet Dynamik, dialog och delaktighet - för att utveckla stadens landskap, en del av Landskapsforum 2013
Mellanrummen och staden

I mellanrummen bryter maskrosorna igenom asfalten. Eller så bistår gerillaodlare med batteridrivna vinkelslipar och fröbomber. Mellanrummet är både överblivet oplanerat och en oavslutad potential där civilisation möter natur. En plats som pockar på förändring och som inbjuder till erövring. Seminariets huvudtalare Katarina Saltzman, institutionen för kulturvård vid Göteborgs Universitet, pekade på mellanrummen som en av vår tids mest karaktäristiska landskapsformer: inte alltid vackra, ofta vanvårdade, definierade utifrån vad de inte är, men också en frizon att samsas i för både människor, djur och växtlighet. 

Mellanrummens markanta otydlighet i en periferi där staden både slutar och dess fortsättning börjar kan också ses som en biprodukt av en modernistisk stadsplanerings hårt drivna funktionsuppdelning, och även av samtida planeringsinstrument som alltför detaljerat försöker gestalta och formge varje kvadratmeter stad. Det som blir över bortom det tydligt avgränsade framstår lika otyglat vildvuxet som en övergiven snart halvvild sommarkatt. Ibland framstår mellanrummen som bortglömda, oönskade och därför också exkluderande, ibland är de raka motsatserna, som om de härbärgerade drömmar om vad som skulle kunna vara. Just därför är också mellanrummet en påminnelse om både en historia och om möjligheter på tvärs med rådande stadsplaneringsideal, estetik och politik.

Ett av seminariets utgångspunkter var planeringens roll i stadens dynamik, och hur den kan samspela med informella och spontana initiativ. Och kanske reser mellanrummet mer än något annat frågor om stadsplaneringens roll i snabbt växande och förändrade städer? Vår tids instrumentella planering arbetar med att skapa fixa och färdigbyggda statiska stadsrum. Samtidigt finns en insikt om att staden är stadd i ständig förändring och att stadsplanering därför handlar om att hantera en aldrig avslutad process. Inte desto mindre sker planeringen i en modernistisk tradition som ser staden främst som fysiskt rum, alltför sällan tas hänsyn till just det som mellanrummen accentuerar: behovet av sociala, kulturella och mentala rum som plats för människors verksamhet, möten och konfrontationer. Dagens planeringsprocess ligger rätt långt från den franske sociologen och filosofen Henri Lefebvres insikt om staden som en förmedling mellan l´ordre proche, relationer på individ- och gruppnivå, och l'ordre lointain, den samhälleliga ordning som regleras av dominerande strukturer, lagstiftning, kultur och andra betydelsebärande enheter. Borde inte stadsbyggandets uppgift vara just ett arbete med att undersöka och definiera den värld där individ möter samhälle, just de behov som ligger bortom kommersiella och kulturella infrastrukturerna? Inte desto mindre är torg och andra offentliga platser oftast tillrättalagda på förhand, här anges rörelsemönstret på förhand: hur man ska sitta och stå, hur möten mellan människor ska ske. Här framstår mellanrummen som andningshål i överdesignade städer, platser som kan bli en avstamp till förändring. 

När mellanrum omvandlas till offentlig plats, som i exemplet kulturhuset Cyklopen i Högdalen, är inget givet på förhand. Elof Hellström, Kulturkampanjen, ville visa på mellanrummets förvandlingspotential och möjligheten att skapa stadsrum för gör-det-själv-kulturer och en avancerad medborgardialog. Här visas hur stadens bortglömda platser kan bära minnen och samtidigt härbärgera drömmar om framtiden. Hellström talade också om Cyklopen som inte endast välkomnande men också som en plats med utrymme för konfrontation och dissonans. Just de tankarna präglade den amerikanske arkitekten Lebbeus Woods free-zone projekt i Berlin, Zagreb, Sarajevo och San Francisco där han tog fasta på just konfrontation som gestaltningsinstrument med nya heterotopiska stadsrum på gränsen mellan det privata och offentliga. Istället för motsvara en förutbestämd specifik funktion, inbjöds istället medborgarna att erövra och besätta desamma. Istället för att se historien som en rekvisita som kan skänka trygghet i ett oroligt nu, menar Woods att på gränsen mellan det möjliga och det givna, mellan stadens befintliga och osynliga murar, mellan dröm och verklighet, just där kan det skapas plats för kreativitet genom att utmana rådande typologier. Konstnären Tania Ruiz Gutierrez' videoinstallation på Malmö C visar på ett helt annat förhållningssätt när hon betraktar staden utifrån dess periferi, som om den kan fångas på ett nytt sätt utifrån färden längs med stadens mellanrum och utkanter. Också här skapas en ny typ av offentligt rum som vågar vara publikfriande och kritiskt tankeväckande på en och samma gång.

Mellanrummen utmanar också rådande estetiska ideal när staden likt naturen inte nödvändigtvis är vacker enligt traditionella värderingar. I en tid när så kallade eco-scapes inte behöver uppfylla traditionella skönhetskriterier utan som i seminariets exemplet Kommersen i Göteborg kan präglas av industriromantik, graffitti-konst, skateboardparker och av en natur i ständig förvandling. Här finns också en politisk dimension, som i konstnärerna Anna Hesselgren och Ola Anderstedts Kirunaprojekt. Viljan till att skapa platser som ger utrymme för hållbarhetsprojekt, till aktiviteter och möten låter sig inte så lätt inordnas i konsumtionssamhällets rationella men inte alltid förnuftiga stadsbyggande. Istället för att se till vilka behov som ska tillfredsställas, så borde man se till vilka rättigheter som ska infrias. Och vem har egentligen rätt till staden? Hur kan planeringen ge medborgare möjlighet till att vara medskapare och få utrymme för den egna kreativiteten i staden?  Måste nöje, förstörelse och kultur inordnas i marknadsanpassade arenor, muséer och ett privat nöjesutbud? Det finns en uppenbar risk att staden planeras utifrån kvantitativa behovsanalyser vilket ger enkla byggblockslösningar med identiskt lika bostadskvarter och köpcentra, istället för att se till den kvalitativa komplexitet som ger staden dess attraktion och livskraft. Tendensen till att bygga staden som en bild för passivt kontemplerande utmanas allt mer. Den stadsodlingskultur som sprider sig över hela världen approprierar gärna överblivna och bortglömda platser för att ge dem ett nytt ofta experimentellt innehåll. Samtidigt pockar den virtuella världens sociala medier på fysiska uttryck och utrymme både i de privata och offentliga stadsrummen. Inflyttning från landsbygden tillsammans med gentrifiering och segregation ger ett ännu större behov av en visionär, demokratisk och inkluderande planering. Stadens mellanrum är kanske allt annat än misslyckanden och överblivna ytor, de är istället ett obekvämt ifrågasättande av mötet mellan civilisation och natur, mellan ambition och förverkligande, och bidrar till att sätta fokus på den samtida stadsplaneringens utmaningar. Förhoppningsvis kan samverkansmyndigheterna ge tillfälle till uppföljningar i form av nya konferenser med fokus just på stadsplaneringens möjligheter inom en snar framtid.


Läs mer:

Ett urval av Henri Lefebvres skrifter finns i boken Writings on Cities, ed Eleonore Kofman och Elizabeth Lebas, Blackwell Publishers

Lebbeus Woods tankar utvecklas bland annat i boken: The Storm and the Fall, Princeton Architectural Press. Se också:
lebbeuswoods.wordpress.com/2007/12/29/lebbeus-woods-interview-by-leo-gullbring/

Maria Hellström Reimer utvecklar tankarna kring landskap och stad:
www.soc.aau.dk/fileadmin/user_upload/kbm/VoF/Kurser/2011/Urban-and-spatial-dynamics/Litterature/Maria-Hellstrom-Reimer-Unsettling-eco-scapes-aesthetic-performances-for-sustainable-futures.pdf


publicerad på nätet 2013
http://proj.formas.se/detail.asp?arendeid=12824http://www.mistraurbanfutures.org/sv/projekt/urban-cultures-fallet-http://www.cyklopen.sehttp://www.stillalive.euhttp://www.raa.sehttp://www.arkdes.sehttp://www.boverket.sehttp://www.formas.sehttp://www.soc.aau.dk/fileadmin/user_upload/kbm/VoF/Kurser/2011/Urban-and-spatial-dynamics/Litterature/Maria-Hellstrom-Reimer-Unsettling-eco-scapes-aesthetic-performances-for-sustainable-futures.pdfhttp://www.soc.aau.dk/fileadmin/user_upload/kbm/VoF/Kurser/2011/Urban-and-spatial-dynamics/Litterature/Maria-Hellstrom-Reimer-Unsettling-eco-scapes-aesthetic-performances-for-sustainable-futures.pdfhttp://www.soc.aau.dk/fileadmin/user_upload/kbm/VoF/Kurser/2011/Urban-and-spatial-dynamics/Litterature/Maria-Hellstrom-Reimer-Unsettling-eco-scapes-aesthetic-performances-for-sustainable-futures.pdfshapeimage_1_link_0shapeimage_1_link_1shapeimage_1_link_2shapeimage_1_link_3shapeimage_1_link_4shapeimage_1_link_5shapeimage_1_link_6shapeimage_1_link_7shapeimage_1_link_8shapeimage_1_link_9shapeimage_1_link_10

START  •  CALIMERO  •  ARTIKELARKIV  •  TEXTS IN ENGLISH  • @  • ©