journalistik&fotografi

Made in Brooklyn


Jason Greens fisk-, räk- och grönsaksodling på ett tak i Brooklyn liknar science-fiction. En startup som utmanar både livsmedelsindustri och arkitekter. Och hans företag Edenworks kan också bli en motvikt mot gentrifieringen när låginkomsttagare får jobb i en avancerad stadsodling mitt i storstaden.


Jason öppnar den buckliga nätdörren och leder vägen uppför en sliten spiraltrappa. Håller upp en kraftig trädörr. Ovanför svärfaderns mekaniska verkstad öppnar sig en djup vindslokal med breda hyllor fylld av frodig småbladig sallad. Jason uppmanar mig att tvätta händerna. Noga. Det här är Edenworks 75 kvadratmeter stora växtlab. 


-Så här kommer framtidens jordbruk se ut: växtodling integrerad med byggnader mitt i staden. I bostadshus, ovanför gamla verkstäder. Vi kommer att kunna odla för de som bor i husen, i kvarteret, för en hel stadsdel. Och även livsmedelsindustrin vet att vi måste minska på transporterna och satsa på närodlat eller stadsintegrerade jordbruksanläggningar. Vi kan inte fortsätta som nu. Men trots att alla vet att det här är framtiden så är, sånär som på Japan, marknaden rätt begränsad för vertikal stadsodling. Fast efterfrågan saknas knappast. Alla vill ha organisk, smakrik, närodlad mat.


Odlingshyllorna klättrar upp mot glastaket fyllda med mangold, basilika, tomater, ängssyra, minirädisor, ärtskott, salladskrasse, rucola, massor av småbladgrönsaker. Det är fuktigt och samtidigt friskt syreriket. Fläktar och cirkulationspumpar viner envist. Plantorna med chilipeppar är täckta med ett vitt pulver.


-Nej, det är inte bekämpningsmedel, allt är giftfritt här. Vi har pudrat bladen eftersom pepparn utsätts för olika skadeinsekter, kiselgur får deras ytskikt att torka ut, det är bara att skölja av när pepparn är mogen, helt ofarligt!


- Och det här är 50 liter bubblande fiskskit, säger Jason med ett urskuldande skratt. Den här brunröda randen är våra medhjälpare, de goda bakterierna. Och du känner ingen lukt, eller hur? I ett acquaponic-system bryts allt ned och blir till naturligt gödsel som växterna tar upp. Vi renar vattnet, pumpar tillbaks det i våra plasttankar och gör fiskarna glada. Det ger oss ett naturligt och robust ekosystem med samma slags bakterier och sporer som du finner i vanlig jord. This is a happy eco-system!


Jason medger att växthusproducerade grönsaker har rätt dåligt rykte. Oftast snabbodlat med konstgödsel och rätt smaklöst. Men aquaponic är något helt annorlunda, det är som Ale istället för fulöl. Jasons mål är bästa smak och helt utan syntetiskta tillsatser. Och det i ett slutet effektivt väl avstämt inomhusjordbruk där odlad fisk står för all gödsel. Jag smakar på de olika bladväxterna, och det smakar som på landet och nere i Italien, mycket smak med bra tuggmotstånd. Jason förklarar att traditionellt jordbruk är oerhört energikrävande både i odlingsfasen och i transporter till slutkunder, men förbrukar också 92 procent av allt världens sötvatten trots att det mesta går förlorat i en ineffektiv produktionsapparat. Jämför med Edenworks som förbrukar 90 procent mindre energi och vatten, och det på minimal yta. Och kalkyler visar att intensivt växthusjordbruk skulle kunna klara sig på en trehundradel så stor markyta som används idag. Edenworks trumfkort är däremot att göra det mitt i staden, och året runt med samma kvalitet utan att vi som kunder behöver anpassa vår konsumtion till årets olika skördesäsonger.


-Här har vi fyra separata men identiska växthyllor med samma gröda. Vi kan experimentera med vattnets mineralhalt, med olika pH-värden, vattentemperaturer, eller olika mycket gödsel. Vi jämför de här värdena med skörden i vår app, och har därmed ett recept för varje växt. Vi kan experimentera med att förkorta och förlänga växtcykeln alltefter vad vi odlar, och det gör också att vi kan planera de arbetsintensiva momenten så effektivt som möjligt.


-Här bakom har vi babygrönsaker, och fiskarna, och räkorna, avbryter Ben Silverman, arkitekt och ansvarig för att förvandla labbet till ett Ikea-liknande platt paketerat växthus som ska kunna säljas jorden runt.


Ett antal halvgenomskinliga drygt hundratjugofem liter stora plasttankar bubblar med fiskar. I början stod de öppna. Jason och Ben hittade döda fiskar på golvet, de hade hoppat lite för högt. Tilapia är annars en rätt billig fisk som man hittar i fisktacos, men odlat på rätt sätt är den ett bra substitut till en alltför hårt fiskad torsk. De trivs att bo trångt, och eftersom de gillar samma temperatur som växterna kan vattentankarna, enligt Ben, fungera som temperaturreglerare i den passivhusinspirerade arkitekturen. Sötvattensräkorna är desto krångligare, de trivs horisontellt och får de inte ha sina revir i fred så börjar de bråka.


-Det här endast ett lab, men vi säljer till medelhavsrestaurangen Adalya och en hemkörningsservice för att testa marknaden och dra in lite pengar. Men nu när vi har testat systemet så har vi gått igång med att bygga vår nya anläggning i Long Island City med trettio gånger så stor kapacitet och endast en fjärdedel mer i energiförbrukning. Vi kommer att öppna nu under 2016 och räknar med att producera 50 ton grönsaker och fisk om året.


Ben och Jason diskuterar växtbäddarnas utformning. Metallgaller, lecakulor, plastnät. Det gäller att rötterna inte penetrerar för långt ned så att skörden försvåras. Bens mål är att Edenworks koncept ska kunna gå på export och sättas upp världen runt. Jag tänker på holländska MVRDV:s projektidé Pig City, rader med höghus längs med holländska kusten fyllda med grisar, slakteri och med en stor fiskbassäng längst ned, en helt ekologisk matproduktion för framtiden. Men också på filmen Silent Running från 1972 där en trädgårdsmästare på ett rymdskepp slår ihjäl de andra astronauterna för att rädda det sista av jordens växtlighet. Skulle inte Edenworks i princip helt självförsörjande koncept fungera på planeten Mars nu när vi snart blir tvungna att bosätta oss där?


- Mars? Jovisst, det skulle gå, försäkrar Jason förvånat entusiastisk. Vi förlorar ju endast en procent av vårt vatten per dag här, jämfört med 90 procent i konventionellt jordbruk. Vi skulle kunna återvinna allt vatten och använda vårt eget avfall som gödsel. De enda ingredienserna vi har här i labbet är fiskfoder, vatten och el, och så lite nyckelpigor för att hålla kolla på en del insekter.


Edenworks har kört sitt lab i ett och halvt år, och nästa steg är nu att dra igång i full skala. Jason och Ben har endast 26 år gamla lyckats dra ihop 11 miljoner kronor hos riskkapitalister, men drömmen är förstås att få till ett möte med New Yorks förre borgmästaren Michael Bloomberg som blivit någon av en miljö- och livsmedelsfilantrop. Jag frågar Jason om han är en hipster, och han ser nästan förorättad ut, absolut inte är det förväntade svaret. Men den här typen av högteknologisk startup är ett gott exempel på den hipsterekonomi som frodas här i East Williamsburg. Och Brooklyns stadsdelsordförande Eric Adams var helt med på noterna vid sitt besök här när han utbrast: This is cool shit! Jason är utbildad biolog och bioingenjör, men han berättar att han tidigare jobbade med virtual reality-system för rehab-patienter med hjärnskador, han hjälpte dem att använda synsinnet istället när exempelvis hörseln inte fungerade fullt ut.


-Det lärde mig att bygga hård- och mjukvara för biologiska system där man kan mäta in- och output. Det är precis vad vi gör i Edenworks, manipulerar växthusmiljön, vattenkemi och annat via vår app som med 200 olika växter i databasen också ger oss feedback och en daglig att-göra-lista.


Jason menar att vertikala växthus typ Edenworks kan integreras i både existerande och nya byggnader, inte minst därför att de tack vare uppdaterade byggregler inte räknas in i byggnadernas utnyttjandekalkyl. Det skulle också kunna bidra till en annan typ av arkitektur som inte står i kontrast mot naturen, utan istället blir något ständigt föränderligt likt Stefano Boeris Bosco Verticale i Milano eller Ken Yeangs gröna skyskrapor i Kuala Lumpur och Singapore.


-Att vi fortfarande har den här blandade stadsmiljön gör det möjligt för oss att experimentera. Jag är inte negativ till gentrifiering, men den ska som här växa samman med den existerande kulturen och arkitekturen.  I de nya stadsmiljöerna som växer upp är det annars bara shopping och boende, då finns det inte utrymme för startups, och bara tanken på att du tror att du kan bygga en fysisk miljö och sedan skapa någon slags kultur är helt fel, det är tvärtom.


Vi skulle kunna bidra till en blandad stadsmiljö med både hög- och låginkomsttagare, och vi har talat med en del fastighetsägare om att integrera vårt koncept i nybyggen, det är ju inte omöjligt att de kan tjäna mer på vår avancerade stadsodling än hyresgästerna. Då skulle också kvarterens äldre och fattigare invånare få tillgång till gröna och kretsloppsanpassade jobb med sjysta löner istället för att vara hänvisade till fast food och att arbeta som butikspersonal.



Publicerad i Rum mars 2016

START  •  CALIMERO  •  ARTIKELARKIV  •  TEXTS IN ENGLISH  • @  • ©